Nadjashus

Hittade ett recept idag, jag älskar vit choklad, eller älskade, nu ska man ju helst inte äta det, för då jublar vågen ännu mer. Men, skit i det nu... Hittade ett recept på rocky road, fast med vit choklad. Receptet var på engelska, så jag översatte det med hjälp av Google. Så det är deras översättning, men här är receptet:

 

Ingredienser

14 oz. god kvalitet Vit choklad (du kan använda Dairy Free vit choklad, men följ tillverkarens anvisningar för smältning i stället vårt)
2 oz. pistagenötter, lätt rostad * 2 oz. macadamianötter * 6 oz. flerfärgade marshmallows 3 oz. fruktsmak, flerfärgade gelé godis 3 oz. torkade tranbär

Vägbeskrivning (va??!)

Line botten och sidor av en 8 x 8 eller 9 x 9 bakplåt med vax (?) papper och ställ åt sidan. Grovhacka makadamianötter, marshmallows och godis och placera i ett glas eller rostfritt stål skål, (skål var det ja). Lägg de rostade pistaschmandlar (tumme upp!) och tranbär och blanda försiktigt. Bryt chokladen i små bitar och lägg i en mikrovågsugn skål. Mikrovågsugn för cirka 45 till 50 sekunder och rör om. Mikrovågsugn i ytterligare 30 sekunder rör sedan igen. (Mycket mikrovågsugn!) Upprepa processen om så behövs, tills all choklad är jämnt smälts och har nått en relativt tunn konsistens. Häll den smälta chokladen över frukten, nötter och godis blandningen och blanda väl för att säkerställa (intressant ord i ett recept!) att alla delar är ordentligt täckta med choklad. Häll i det beredda pan (say what?) och sedan nivå med en spatel. kylskåp i minst ett par timmar (helst över natten), sedan bort från kylskåpet, placera på en skärbräda (pappret kommer att vara mycket lätt att dra av) och skärs i önskade former och storlekar. Detta kommer att hålla bra i minst två veckor, även om det kommer att mjukna något på (av, i, under, över?) varm rumstemperatur. En läsaren Recept Konvertering * Om du behöver en längre hållbarhet för steniga vägen (rocky roads var det ja) eller vill göra detta mutter fri, byt muttrarna med olika typer av torkad frukt eller godis. MUTTER?!

Det här är fan humor på hög nivå.

Trevlig helg! Hoppas ni hittar den steniga vägen.

Rocky roads, alt stenig väg!

Det är mycket skola i Änglahs liv just nu… ”När ska jag börja skolan?” ”När jag börjar skolan hur gammal är Svea då?” ”Vad gör man i skolan?”… Så jag har idag funderat på skolan och min skolgång… det känns ju skönt att hon längtar dit. Men få se vad hon säger om tio år? ;)

Så vad har jag lärt mig? Gammal (?) som jag är så är jag uppvuxen med läraren framför katedern och vi elever bakom sittande vid bänkar indelade parvis, tjej och kille, naturligtvis!

Lågstadiet är väl väldigt diffus. Vet att min pappa följde mig första dagen. Sedan minns jag vad lärarna hette och att jag spelade cello och gick på finska lektioner. Men nja… Jo, minns att vi lekte skeppsbrott på gympan och någon faktafilm om blodkroppar. Och att matteboken hette något i stil med ”Lär dig räkna”. Men resten är ett minne blott. Fast, kommer ihåg skrivandet i skrivstil tills handleden krampade!

Mellanstadiet, vad lärde jag mig där? Att man på morgon skulle vara först till datorn för att hinna spela patiens. Vi spelade teater för hela skolan, vad jag minns så var den rätt bra?! Vi började med engelska, hela klassen asgarvade när läraren sa: ”porridge”. Sedan är det nattsvart. Kön var lång till skolsyster när vi skulle få spruta. Naturligtvis minns jag namnet på läraren. Och kartböcker, där vi nötte städer, landskap och landskapblommor och djur till förbannelse. Och så gångertabellen, denna älskade gångertabell. Men ja, sedan då?

Högstadiet är mer av minnet, där minns jag alla lärarnas namn. Och ämnen… bra va? Om vi checkar av lite. Detta lärde jag mig i:
Syslöjd, där fick jag inte vara med. Pratade visst för mycket, så jag skickades ner till träslöjden.
Träslöjd, gjorde en spegel och en miljon uppsättningar av smörknivar eftersom jag har så dåligt tålamod och vill ha grejer klart direkt. Spegeln var jobbig, tog nog fyra gånger innan den var klar. Men den hänger så fint på mitt flickrum hemma hos mor och far. Lite sned och så där, men vad fan… Noggrannhet är inte min starka sida det heller.
Hemkunskap, där lärde jag mig att man inte sköljer jordgubbar, göra en grym laxpasta och packa en matkasse.
Tyska, även där blev jag skickad till en annan grupp eftersom jag talade för mycket. Och där lärde jag mig… ? Ingenting? Jag har allts VG i tyska, men kan inte ett ord… eller jo, men ja, kan inte sätta dem där de ska eller hur de ska vara. Men detta snappades upp: Das problem, das papier och så en ramsa: ”bis durch für gegen ohne um ”. Ja, that´s it. Tre års tyska. Grattis, snacka om bortkastat!
SO-/NO, finska vinterkriget. Fick MVG på det fördjupningsarbetet genom en fin framsida och en historia om min farfars bror. Ja, det var allt…? Världskrigen, naturligtvis. Sedan har jag något minne om Palme och en annan socialdemokrat, (nej, inte Göran Persson), han var från Karlskoga va? Albin Hansson? A, ja… läraren är ju en egen historia för sig. Men det tar vi inte nu. Men även här var jag nära att bli utslängd, pratade visst för mycket.
Svenska, läraren dammade pekpinnen och gapade för full hals: ”Välkommen kids till ännu en lektion i det svenska språket och litteraturen!”, sedan satt vi rad och skrev diktamen. Och skrev väl någon novell då och då…
Kemi, minns att jag tillhörde grupp 6 och att någon råkade sätta fyr på något experiment.
Fysik, gjorde en grill och så lärde jag mig hur man gör en åskledare till ett tält?
Biologi, ja ”det är bara att acceptera”… Och så något om pistill och klorofyll. Lärarens standardsvar på allt var: ”det är bara att acceptera”, behöver jag ens nämna att hon även var min mattelärare en sväng?
Engelska, ”how do you do?!” och så även där, stavning, stavning.
Matte, där lärde jag mig noll komma noll. Nada! (Har även läst spanska en sväng, märks det tydligt?) Matte och jag=noll. Vi kommer inte överens alls och har aldrig gjort eftersom: ”det är bara att acceptera!” Jag kan plus och minus, men sen är det stopp.
Gympa, det eviga skridskoåkandet!!
Data, något wordprogram, och så hur Passagens chatrum fungerade.
Bild, öööö…?
Musik, rev av ”lilla snigel”, men fick inget sångkontrakt. Knepigt det där. Och så om Mozart och hans vänner och det eviga plinkandet på gitarrer och klockspel.
Sedan tror jag högstadiet var schlutt. Hade ju ett gäng ”elevens val”, men kan inte påstå att de tillhör det mest allmänbildande!

Och så kom gymnasiet… och där drog jag lott och vilken linje jag skulle gå. Lotten föll på Medieprogrammet i Örebro. Och ja? Standardämnena lästes ju, men de flöt mest förbi, blev varken bättre eller sämre. Men jag hade textkommunikation och exponering som mina inriktningar. Där då? Nja, jag lärde mig väl skriva olika artiklar och olika vinklar av en text, någorlunda behärska svenska språket och ord. Svenska C minns jag var min favorit. I exponeringen försökte jag i tre års tid lära mig skriva kalligrafi (??), lyckades inte. Sedan lärde jag mig hur man hänger tavlor på olika sätt, skylta ett skyltfönster, färger och så.
Läste väl massor med ämnen som gett mig mycket kunnande, fast kanske inte så, hur ska man förklara, ”seriöst”? Mm, ja… jag har lärt mig så otroligt mycket under min skoltid. Det gick snabbt att skriva ner i alla fall. Så ja, jag längtar också mer och mer efter Änglahs skolgång. Då kanske jag lär mig grunderna i matte, 20 år senare.

Och nu jobbar jag på förskolan som barnskötare? Japp, har hunnit med att läsa in barn- och fritidsprogrammet för att få jobba inom förskolan. 

 

Wooohooo! Jag har gått ner, ett helt gram. Jag jublar hela vägen från vågen till sängen. Det är fantastiskt att vara gravid och få ett litet barn... men det är inte så jävla roligt att försöka bli av med kojan runt magen, häcken och låren som barnet bott i. Inte för att barnet bodde i häcken eller låren på mig, men likförbannat gav mig ungen lite extra värmeskydd där! Fast denna gången fick jag bara 16 extrakilon... första gången fick jag 30! Och hade 10 kvar av det på inskrivingen med andra gången... men det behöver man inte tala högt om. Så wohoo igen, jag har 26 gravkilon att bli av med. Jag jublar hela vägen! Eller, jag känner iallafall blodsmak med liten touch av svett hela vägen. Känns som jag kan göra ett lapptäcke av de där stl 29 jeansen jag har kvar i garderoben från 20-års åldern. Förbannade skit. Men Änglah och Svea är värda besväret iallafall! Även om kroppshyddan blev större.

Det var ett tag sen, all gånger. Svea har hunnit bli, snart, fem månader. Fem månader med bebis i huset igen, en omställning utan dess like. Man var ju van att pajsa runt med en 3,5 åring. Så jag har funderat lite på hur livet har ändrat sig med en fyråaring och en bebis i huset, följande kom jag fram till:

1. Jag behöver inte skaffa mig en musiksmak, för jag får inte lyssna på annat än Sean Banan ändå.

2. Jag behöver inte bekymra mig över tv-utbudet, för det är endast Bolibompa som rullar på tv:n.. eller Pippi, eller Postis Per, eller Alvin & Gänget, eller någon annan barnfilm för den delen.

3. Jag behöver inte fundera på vad jag ska ha på mig, bara det är något som döljer eventuella nerkräkningar, kiss, bajs, så ljust upp till och mörkt ner till. Så handla kläder känns knappt nödvändigt just nu. Och egentligen onödigt, då jag numer sponsrar företag som Didrikson, McKinley, Småfolk, Ej Silke lej, Kappahl, HM, Lindex, Adidas, Converse, ja egentligen alla företag som säljer kläder till livets små underverk.

4. Jag behöver aldrig bekymra mig för vilken väska som passar till kläderna, en sådan har jag, den är svart, rymlig och från märket Brio. Den är väldigt behändig, den rymmer blöjor, våtservetter, flaskor, ersättning, termos, nappar, salvor, plånböcker, iPhone, skor, ja egentligen vad fan som helst.

5. Skor, jag behöver egentligen aldrig bry mig om vilka skor jag ska ha på fötterna. Man ska få på dem utan att ta i skorna, idag hade jag gummistövlar. Mycket smidigt att ta på sig med en bilstol hängande på armen.

6. Jag är ju aldrig hungrig numer, de bjuds på pannkaka, soppor, köttbullar, makaroner, glass, kakor, godis och allt möjligt som serveras i kulörta färger med sked. Och gärna grus som topping.

7. Jag behöver aldrig bekymra mig för vad jag ska ha på väggarna, det löser Änglah så bra! Konst från förskolan.

8. Jag måste alltid se upp när jag dammsuger, annars kan de svälja en hel Barbie med familj.

9. Jag behöver egentligen inte sminka mig innan jag lämnar Änglah på förskolan eftersom det i stort hinner rinna av vissa dagar när jag kämpar med att få på kläder en fyraåring och sedan en rullande bebis.

10. Jag måste faktiskt börja träna, inte för att jag tycker det är vidare värst roligt, utan för att kroppen ska orka med att tampas med en fyraåring och en rullande bebis. Jag vet minst 100 saker som är roligare än att svettas bland folk på ett gym, eller vara ute och gå med barnvagn. Fast latinoaerobicen tycker jag är KUL, så den räknas inte om träning.

11. Jag har lärt mig att uppskatta kallskuret, eller nja.. det lät ju för bra för att vara sant. Men matt som blir skuren kall, eftersom en fyraåring ska få i sig mat, en bebis ska smaka på mat och säkert äta samtidigt.

12. Jag har så inihelvete börjat uppskatta sömn, för det är en sällan vara numera. Eller, en sönderryckt vara kanske man ska säga.. antingen ligger det en fyraåring på en, bredvid en, på kudden, under kudden, med foten i min rygg, foten på min hals, fingret i munnen, eller så är det napp som ska stoppas i, eller så ska det kissas.

12. Jag har verkligen börjat uppskatta Aftonbladet i pappersform för det innebär att man överlevt ännu en dag och man sitter i sängen och ska snart få sova.

14. Jag uppskattar verkligen att prata med vuxna, som inte ständigt frågar varför. Och om man säger något fel så går de inte och surar i ett hörn eller säger: Lägg av, som svar.

15. Och så håret, man behöver inte följa trender, för det hinner man inte med att fixa i ordning, ne, snabbt och smidigt ska det vara. Så då gick jag och permanentade håret.

Ja, livet har minst sagt förändrats, och jag funderar på vad fan jag gjorde innan? Måste kanske börja fundera på det å...

Det bästa med dessa barn är att de är MINA, bara mina. Eller ja, jo de har ju en far som jag delar dem med också... men det är ju min blogg. Men de gör mitt liv alldeles, alldeles underbart, med en aning gråa hår!