Nadjashus

Det var ett tag sen, all gånger. Svea har hunnit bli, snart, fem månader. Fem månader med bebis i huset igen, en omställning utan dess like. Man var ju van att pajsa runt med en 3,5 åring. Så jag har funderat lite på hur livet har ändrat sig med en fyråaring och en bebis i huset, följande kom jag fram till:

1. Jag behöver inte skaffa mig en musiksmak, för jag får inte lyssna på annat än Sean Banan ändå.

2. Jag behöver inte bekymra mig över tv-utbudet, för det är endast Bolibompa som rullar på tv:n.. eller Pippi, eller Postis Per, eller Alvin & Gänget, eller någon annan barnfilm för den delen.

3. Jag behöver inte fundera på vad jag ska ha på mig, bara det är något som döljer eventuella nerkräkningar, kiss, bajs, så ljust upp till och mörkt ner till. Så handla kläder känns knappt nödvändigt just nu. Och egentligen onödigt, då jag numer sponsrar företag som Didrikson, McKinley, Småfolk, Ej Silke lej, Kappahl, HM, Lindex, Adidas, Converse, ja egentligen alla företag som säljer kläder till livets små underverk.

4. Jag behöver aldrig bekymra mig för vilken väska som passar till kläderna, en sådan har jag, den är svart, rymlig och från märket Brio. Den är väldigt behändig, den rymmer blöjor, våtservetter, flaskor, ersättning, termos, nappar, salvor, plånböcker, iPhone, skor, ja egentligen vad fan som helst.

5. Skor, jag behöver egentligen aldrig bry mig om vilka skor jag ska ha på fötterna. Man ska få på dem utan att ta i skorna, idag hade jag gummistövlar. Mycket smidigt att ta på sig med en bilstol hängande på armen.

6. Jag är ju aldrig hungrig numer, de bjuds på pannkaka, soppor, köttbullar, makaroner, glass, kakor, godis och allt möjligt som serveras i kulörta färger med sked. Och gärna grus som topping.

7. Jag behöver aldrig bekymra mig för vad jag ska ha på väggarna, det löser Änglah så bra! Konst från förskolan.

8. Jag måste alltid se upp när jag dammsuger, annars kan de svälja en hel Barbie med familj.

9. Jag behöver egentligen inte sminka mig innan jag lämnar Änglah på förskolan eftersom det i stort hinner rinna av vissa dagar när jag kämpar med att få på kläder en fyraåring och sedan en rullande bebis.

10. Jag måste faktiskt börja träna, inte för att jag tycker det är vidare värst roligt, utan för att kroppen ska orka med att tampas med en fyraåring och en rullande bebis. Jag vet minst 100 saker som är roligare än att svettas bland folk på ett gym, eller vara ute och gå med barnvagn. Fast latinoaerobicen tycker jag är KUL, så den räknas inte om träning.

11. Jag har lärt mig att uppskatta kallskuret, eller nja.. det lät ju för bra för att vara sant. Men matt som blir skuren kall, eftersom en fyraåring ska få i sig mat, en bebis ska smaka på mat och säkert äta samtidigt.

12. Jag har så inihelvete börjat uppskatta sömn, för det är en sällan vara numera. Eller, en sönderryckt vara kanske man ska säga.. antingen ligger det en fyraåring på en, bredvid en, på kudden, under kudden, med foten i min rygg, foten på min hals, fingret i munnen, eller så är det napp som ska stoppas i, eller så ska det kissas.

12. Jag har verkligen börjat uppskatta Aftonbladet i pappersform för det innebär att man överlevt ännu en dag och man sitter i sängen och ska snart få sova.

14. Jag uppskattar verkligen att prata med vuxna, som inte ständigt frågar varför. Och om man säger något fel så går de inte och surar i ett hörn eller säger: Lägg av, som svar.

15. Och så håret, man behöver inte följa trender, för det hinner man inte med att fixa i ordning, ne, snabbt och smidigt ska det vara. Så då gick jag och permanentade håret.

Ja, livet har minst sagt förändrats, och jag funderar på vad fan jag gjorde innan? Måste kanske börja fundera på det å...

Det bästa med dessa barn är att de är MINA, bara mina. Eller ja, jo de har ju en far som jag delar dem med också... men det är ju min blogg. Men de gör mitt liv alldeles, alldeles underbart, med en aning gråa hår!