Änglah stavar

Ja, fyraåringen ville idag att jag skulle bokstavera min mammas namn till henne: L-I-I-S-A sa ja... sen ropade hon "klar" och jag gick och läste. Ja, jag skrattade. Sedan började jag fundera på följande: talar jag så otydligt eller hör hon jävligt dåligt?! Ja, ja..

Idag var vi på simskola å... det gick bra, hon drunknade ju inte! ;) Och så har det varit mammafika hos mig idag. Skönt att prata med vuxna en förmiddag som omväxling. Svea svarar ju inte tillbaka så mycket när man talar med henne... ;) Nä, nu tar vi fullfart mot helgen! På lördag ska vi käka kräftor, så jag försöker svälta inför det så man får i sig mer... men om det går bra? Nej!

Längesen

Nu var det ett tag sen igen, men dagarna har gått i ett! Helgen passerade snabbt, som vanligt! I fredags hjälpte Jim till med Anna och Daniels flytt till herrgården. I lördags var det fyrhjulingsåka för Änglah följt av pajsar eftermiddag och i söndags var det kalas för kusin Ville som fyllde tre år och så rumpskakning på det. Och igår var vi hemma i Hällefors en hel dag. Så ja, tiden flög förbi! Idag har vi varit i Avesta och shoppat lite, Svea fick ett par Missoni braxor. Kläderna till Änglah gav jag inte tummen upp för direkt, men Svea byxor var fina och skönt tyg! Annars rullar dagar på, som vanligt: Svea rullar år alla håll, Änglah planerar sin femårsdag och jag, ja jag försöker komma ihåg att andas! ;)

I söndags var vi hos naturfamiljen på kalas, eller ja Olle iaf. Denna gång hängde det en anka på balkongen och låg ett grävlingshuvud i frysen. Hos oss hittar man bara råa muffins i frysen, mer spännande med grävling!


Undrens tid

Idag har jag lyckats baka hallongrottor och vaniljbullar, utan att brandlarmet gick och utan Sveas högsta ton. Kan det bero på att jag var hemma hos mor och far då?! Osäker på punkten.


Sen när bakar man med mutter?

Hittade ett recept idag, jag älskar vit choklad, eller älskade, nu ska man ju helst inte äta det, för då jublar vågen ännu mer. Men, skit i det nu... Hittade ett recept på rocky road, fast med vit choklad. Receptet var på engelska, så jag översatte det med hjälp av Google. Så det är deras översättning, men här är receptet:
 

Ingredienser

14 oz. god kvalitet Vit choklad (du kan använda Dairy Free vit choklad, men följ tillverkarens anvisningar för smältning i stället vårt)
2 oz. pistagenötter, lätt rostad * 2 oz. macadamianötter * 6 oz. flerfärgade marshmallows 3 oz. fruktsmak, flerfärgade gelé godis 3 oz. torkade tranbär

Vägbeskrivning (va??!)

Line botten och sidor av en 8 x 8 eller 9 x 9 bakplåt med vax (?) papper och ställ åt sidan. Grovhacka makadamianötter, marshmallows och godis och placera i ett glas eller rostfritt stål skål, (skål var det ja). Lägg de rostade pistaschmandlar (tumme upp!) och tranbär och blanda försiktigt. Bryt chokladen i små bitar och lägg i en mikrovågsugn skål. Mikrovågsugn för cirka 45 till 50 sekunder och rör om. Mikrovågsugn i ytterligare 30 sekunder rör sedan igen. (Mycket mikrovågsugn!) Upprepa processen om så behövs, tills all choklad är jämnt smälts och har nått en relativt tunn konsistens. Häll den smälta chokladen över frukten, nötter och godis blandningen och blanda väl för att säkerställa (intressant ord i ett recept!) att alla delar är ordentligt täckta med choklad. Häll i det beredda pan (say what?) och sedan nivå med en spatel. kylskåp i minst ett par timmar (helst över natten), sedan bort från kylskåpet, placera på en skärbräda (pappret kommer att vara mycket lätt att dra av) och skärs i önskade former och storlekar. Detta kommer att hålla bra i minst två veckor, även om det kommer att mjukna något på (av, i, under, över?) varm rumstemperatur. En läsaren Recept Konvertering * Om du behöver en längre hållbarhet för steniga vägen (rocky roads var det ja) eller vill göra detta mutter fri, byt muttrarna med olika typer av torkad frukt eller godis. MUTTER?!

Det här är fan humor på hög nivå.

Trevlig helg! Hoppas ni hittar den steniga vägen.

Vit choklad Rocky Road

Rocky roads, alt stenig väg!


Skola!

Det är mycket skola i Änglahs liv just nu… ”När ska jag börja skolan?” ”När jag börjar skolan hur gammal är Svea då?” ”Vad gör man i skolan?”… Så jag har idag funderat på skolan och min skolgång… det känns ju skönt att hon längtar dit. Men få se vad hon säger om tio år? ;)

Så vad har jag lärt mig? Gammal (?) som jag är så är jag uppvuxen med läraren framför katedern och vi elever bakom sittande vid bänkar indelade parvis, tjej och kille, naturligtvis!

Lågstadiet är väl väldigt diffus. Vet att min pappa följde mig första dagen. Sedan minns jag vad lärarna hette och att jag spelade cello och gick på finska lektioner. Men nja… Jo, minns att vi lekte skeppsbrott på gympan och någon faktafilm om blodkroppar. Och att matteboken hette något i stil med ”Lär dig räkna”. Men resten är ett minne blott. Fast, kommer ihåg skrivandet i skrivstil tills handleden krampade!

Mellanstadiet, vad lärde jag mig där? Att man på morgon skulle vara först till datorn för att hinna spela patiens. Vi spelade teater för hela skolan, vad jag minns så var den rätt bra?! Vi började med engelska, hela klassen asgarvade när läraren sa: ”porridge”. Sedan är det nattsvart. Kön var lång till skolsyster när vi skulle få spruta. Naturligtvis minns jag namnet på läraren. Och kartböcker, där vi nötte städer, landskap och landskapblommor och djur till förbannelse. Och så gångertabellen, denna älskade gångertabell. Men ja, sedan då?

Högstadiet är mer av minnet, där minns jag alla lärarnas namn. Och ämnen… bra va? Om vi checkar av lite. Detta lärde jag mig i:
Syslöjd, där fick jag inte vara med. Pratade visst för mycket, så jag skickades ner till träslöjden.
Träslöjd, gjorde en spegel och en miljon uppsättningar av smörknivar eftersom jag har så dåligt tålamod och vill ha grejer klart direkt. Spegeln var jobbig, tog nog fyra gånger innan den var klar. Men den hänger så fint på mitt flickrum hemma hos mor och far. Lite sned och så där, men vad fan… Noggrannhet är inte min starka sida det heller.
Hemkunskap, där lärde jag mig att man inte sköljer jordgubbar, göra en grym laxpasta och packa en matkasse.
Tyska, även där blev jag skickad till en annan grupp eftersom jag talade för mycket. Och där lärde jag mig… ? Ingenting? Jag har allts VG i tyska, men kan inte ett ord… eller jo, men ja, kan inte sätta dem där de ska eller hur de ska vara. Men detta snappades upp: Das problem, das papier och så en ramsa: ”bis durch für gegen ohne um ”. Ja, that´s it. Tre års tyska. Grattis, snacka om bortkastat!
SO-/NO, finska vinterkriget. Fick MVG på det fördjupningsarbetet genom en fin framsida och en historia om min farfars bror. Ja, det var allt…? Världskrigen, naturligtvis. Sedan har jag något minne om Palme och en annan socialdemokrat, (nej, inte Göran Persson), han var från Karlskoga va? Albin Hansson? A, ja… läraren är ju en egen historia för sig. Men det tar vi inte nu. Men även här var jag nära att bli utslängd, pratade visst för mycket.
Svenska, läraren dammade pekpinnen och gapade för full hals: ”Välkommen kids till ännu en lektion i det svenska språket och litteraturen!”, sedan satt vi rad och skrev diktamen. Och skrev väl någon novell då och då…
Kemi, minns att jag tillhörde grupp 6 och att någon råkade sätta fyr på något experiment.
Fysik, gjorde en grill och så lärde jag mig hur man gör en åskledare till ett tält?
Biologi, ja ”det är bara att acceptera”… Och så något om pistill och klorofyll. Lärarens standardsvar på allt var: ”det är bara att acceptera”, behöver jag ens nämna att hon även var min mattelärare en sväng?
Engelska, ”how do you do?!” och så även där, stavning, stavning.
Matte, där lärde jag mig noll komma noll. Nada! (Har även läst spanska en sväng, märks det tydligt?) Matte och jag=noll. Vi kommer inte överens alls och har aldrig gjort eftersom: ”det är bara att acceptera!” Jag kan plus och minus, men sen är det stopp.
Gympa, det eviga skridskoåkandet!!
Data, något wordprogram, och så hur Passagens chatrum fungerade.
Bild, öööö…?
Musik, rev av ”lilla snigel”, men fick inget sångkontrakt. Knepigt det där. Och så om Mozart och hans vänner och det eviga plinkandet på gitarrer och klockspel.
Sedan tror jag högstadiet var schlutt. Hade ju ett gäng ”elevens val”, men kan inte påstå att de tillhör det mest allmänbildande!

Och så kom gymnasiet… och där drog jag lott och vilken linje jag skulle gå. Lotten föll på Medieprogrammet i Örebro. Och ja? Standardämnena lästes ju, men de flöt mest förbi, blev varken bättre eller sämre. Men jag hade textkommunikation och exponering som mina inriktningar. Där då? Nja, jag lärde mig väl skriva olika artiklar och olika vinklar av en text, någorlunda behärska svenska språket och ord. Svenska C minns jag var min favorit. I exponeringen försökte jag i tre års tid lära mig skriva kalligrafi (??), lyckades inte. Sedan lärde jag mig hur man hänger tavlor på olika sätt, skylta ett skyltfönster, färger och så.
Läste väl massor med ämnen som gett mig mycket kunnande, fast kanske inte så, hur ska man förklara, ”seriöst”? Mm, ja… jag har lärt mig så otroligt mycket under min skoltid. Det gick snabbt att skriva ner i alla fall. Så ja, jag längtar också mer och mer efter Änglahs skolgång. Då kanske jag lär mig grunderna i matte, 20 år senare.

Och nu jobbar jag på förskolan som barnskötare? Japp, har hunnit med att läsa in barn- och fritidsprogrammet för att få jobba inom förskolan. 


Kilojägarna!

 
Wooohooo! Jag har gått ner, ett helt gram. Jag jublar hela vägen från vågen till sängen. Det är fantastiskt att vara gravid och få ett litet barn... men det är inte så jävla roligt att försöka bli av med kojan runt magen, häcken och låren som barnet bott i. Inte för att barnet bodde i häcken eller låren på mig, men likförbannat gav mig ungen lite extra värmeskydd där! Fast denna gången fick jag bara 16 extrakilon... första gången fick jag 30! Och hade 10 kvar av det på inskrivingen med andra gången... men det behöver man inte tala högt om. Så wohoo igen, jag har 26 gravkilon att bli av med. Jag jublar hela vägen! Eller, jag känner iallafall blodsmak med liten touch av svett hela vägen. Känns som jag kan göra ett lapptäcke av de där stl 29 jeansen jag har kvar i garderoben från 20-års åldern. Förbannade skit. Men Änglah och Svea är värda besväret iallafall! Även om kroppshyddan blev större.

Ugnen & jag!

....nu har jag iallafall rengjort ugnen, eftersom jag kom på att jag måste laga mat i fanskapet. Så ja, kanske baka imorgon igen? Låt mig se.. nej! Imorgon ritar vi som efter förskolan aktivitet! :)

Grattis, du vann århundradets pajas pris!!

Japp, den vann jag idag.. Vet inte varför jag ens tänkte tanken. Idag skulle jag baka med Änglah efter jag hämtade henne från förskolan. Cupcakes tänkte jag, går ju snabbt och smidigt. Svea ska ju sova tänkte jag, och hon sov... I 15 jävla minuter! Sen vaknade hon, då var äggen redan knäckta över sockret, så återvändo? Nej! A, ja.. Svea kan leka på golvet, japp i tre minuter. Sen kom århundradets utbrott. Ge henne mat! Glad unge, i tre minuter.. Men suck! Vi vevade väl i ordning smeten och la i formar till toner av Sveas högsta stämma. Öppnar ugnen, ut väller os, rök , allt tame fan. Just ja, skulle rengjort ugnen! Kom jag på där och då... Då vi även fick stifta bekantskap till en ny ton i huset: brandlarmet! Det var väl självaste fan! Allt jag ville ha var en stund med min förstfödde som älskar att baka. Men jag fick århundradets kaos. Jippie!! Änglah? Hon lackade ur lagom till röken, brandlarmet och Sveas ljuva toner! Hon ville rita istället. Med facit i hand skulle jag också gjort det. Så här sitter vi och ritar, med en plåt halvråa muffins med en frosting som ser ut som något någon har spytt dit! Ja, naturligtvis skulle vi ha frosting på. Jag är en pajas. Så, när ska jag baka igen då? Jodå, lagom till Sveas 1-års kalas, det är sju månader dit. Tills dess borde jag iaf ha rengjort ugnen. OBS: bilden har ingenting med texten att göra. För de gick att äta!!!


Som sagt!

Inredning fixar Änglah så bra! Snart är det dags att få hem detta konststycke. Fast denna var så cool att den faktiskt är fin! Inte bara fin för att MIN unge har gjort den! ;)


Fyraåringen handlar!

Idag har Änglah handlat glass från glassbilen... Utan att betala! Dock inte stulit, utan handlat.. Enligt sig själv! Enligt mig har hon tigt till sig fem glassar och en glassbil genom att vara talför. Änglahs kommentar: "men det bara blir så", ja.. Så nu är det moment: lära fyraåring att inte tigga.


Så där ja!

Nu var jag klar "under nålen", skrev dit Sveas namn, på en handled. Och så fyllde jag på min fottatuering. Där hade jag bara mitt namn tidigare, men nu är det liiiite mer.. ;)


Dags igen

Nej, inga fler barn, det är det inte dags för. Men att lägga du under kniven... eller, nej, sådan lycka ska jag inte ha. Men ska lägga mig under nålen idag! Sveas namn ska få pryda min handled, Änglahs har jag ju redan. Och så ska min fottatuering byggas ut. Sedan får det vara bra. Annars ser det ju ut som jag rymt från Kvinnoföngelset! Nä, bäst att sätta fart med att sminka på sig ett pigg och fräscht ansikte innan Svea vaknar. Fyraåringen sitter i en cirkel med sin Barbie med familj. Undra vad hon vill ha sagt med det?!


Ur fyraåringens mun!

Idag kläckte fyraåringen följande mening som jag hoppas att jag slipper höra om ca 16 år: "Du måste betala för att se mig dansa!", som sagt, måtte jag slippa denna mening om ca 16 år, då börjar jag ana dåligt kärriärsval. I somras fick hon blickar dragna till dig när hon skrek: "Pappa var i tvåan. Pappa var i tvåan!" Varför skrek hon det? Jo, för att Jim hade kommit tvåa i ett folkraceheat. Det var bara att le och gå, fort som fan... Ja, denna fyraåring förgyller mitt liv med sina kloka (?) kommentarer.


Ett gäng funderingar...

Det var ett tag sen, all gånger. Svea har hunnit bli, snart, fem månader. Fem månader med bebis i huset igen, en omställning utan dess like. Man var ju van att pajsa runt med en 3,5 åring. Så jag har funderat lite på hur livet har ändrat sig med en fyråaring och en bebis i huset, följande kom jag fram till:
1. Jag behöver inte skaffa mig en musiksmak, för jag får inte lyssna på annat än Sean Banan ändå.
2. Jag behöver inte bekymra mig över tv-utbudet, för det är endast Bolibompa som rullar på tv:n.. eller Pippi, eller Postis Per, eller Alvin & Gänget, eller någon annan barnfilm för den delen.
3. Jag behöver inte fundera på vad jag ska ha på mig, bara det är något som döljer eventuella nerkräkningar, kiss, bajs, så ljust upp till och mörkt ner till. Så handla kläder känns knappt nödvändigt just nu. Och egentligen onödigt, då jag numer sponsrar företag som Didrikson, McKinley, Småfolk, Ej Silke lej, Kappahl, HM, Lindex, Adidas, Converse, ja egentligen alla företag som säljer kläder till livets små underverk.
4. Jag behöver aldrig bekymra mig för vilken väska som passar till kläderna, en sådan har jag, den är svart, rymlig och från märket Brio. Den är väldigt behändig, den rymmer blöjor, våtservetter, flaskor, ersättning, termos, nappar, salvor, plånböcker, iPhone, skor, ja egentligen vad fan som helst.
5. Skor, jag behöver egentligen aldrig bry mig om vilka skor jag ska ha på fötterna. Man ska få på dem utan att ta i skorna, idag hade jag gummistövlar. Mycket smidigt att ta på sig med en bilstol hängande på armen.
6. Jag är ju aldrig hungrig numer, de bjuds på pannkaka, soppor, köttbullar, makaroner, glass, kakor, godis och allt möjligt som serveras i kulörta färger med sked. Och gärna grus som topping.
7. Jag behöver aldrig bekymra mig för vad jag ska ha på väggarna, det löser Änglah så bra! Konst från förskolan.
8. Jag måste alltid se upp när jag dammsuger, annars kan de svälja en hel Barbie med familj.
9. Jag behöver egentligen inte sminka mig innan jag lämnar Änglah på förskolan eftersom det i stort hinner rinna av vissa dagar när jag kämpar med att få på kläder en fyraåring och sedan en rullande bebis.
10. Jag måste faktiskt börja träna, inte för att jag tycker det är vidare värst roligt, utan för att kroppen ska orka med att tampas med en fyraåring och en rullande bebis. Jag vet minst 100 saker som är roligare än att svettas bland folk på ett gym, eller vara ute och gå med barnvagn. Fast latinoaerobicen tycker jag är KUL, så den räknas inte om träning.
11. Jag har lärt mig att uppskatta kallskuret, eller nja.. det lät ju för bra för att vara sant. Men matt som blir skuren kall, eftersom en fyraåring ska få i sig mat, en bebis ska smaka på mat och säkert äta samtidigt.
12. Jag har så inihelvete börjat uppskatta sömn, för det är en sällan vara numera. Eller, en sönderryckt vara kanske man ska säga.. antingen ligger det en fyraåring på en, bredvid en, på kudden, under kudden, med foten i min rygg, foten på min hals, fingret i munnen, eller så är det napp som ska stoppas i, eller så ska det kissas.
12. Jag har verkligen börjat uppskatta Aftonbladet i pappersform för det innebär att man överlevt ännu en dag och man sitter i sängen och ska snart få sova.
14. Jag uppskattar verkligen att prata med vuxna, som inte ständigt frågar varför. Och om man säger något fel så går de inte och surar i ett hörn eller säger: Lägg av, som svar.
15. Och så håret, man behöver inte följa trender, för det hinner man inte med att fixa i ordning, ne, snabbt och smidigt ska det vara. Så då gick jag och permanentade håret.
Ja, livet har minst sagt förändrats, och jag funderar på vad fan jag gjorde innan? Måste kanske börja fundera på det å...
Det bästa med dessa barn är att de är MINA, bara mina. Eller ja, jo de har ju en far som jag delar dem med också... men det är ju min blogg. Men de gör mitt liv alldeles, alldeles underbart, med en aning gråa hår!
 

Vi lever, vi lever! Men bloggen är typ pri...

img_9435 (MMS)

Vi lever, vi lever! Men bloggen är typ prio. 12780 just nu.. Hinner inte med allt man vill, men snart så.. Kanske jag får mer tid över till skriveriet! Hoppas jag iallafall.


Om

Min profilbild

Nadja

Jag är full av tankar, funderingar, idéer och det blandas med livet som mamma, sambo, husägare, inredningsintresserad, motorsportintresserad och annat smått & gott ur min vardag. Välkomna till Nadjashus!

RSS 2.0